Magnetkulor följer muskler – med sikte på bättre protesstyrning

Tekniken kallas magnetomikrometri och mäter hur muskeln rör sig, snarare än dess elektriska aktivering. Små magnetkulor placeras i muskelvävnaden och följs av sensorer utanpå huden. När avståndet mellan två kulor förändras kan systemet beräkna hur muskeln förkortas eller förlängs och hur snabbt förändringen sker. Kulorna är tre millimeter i diameter; enligt MIT kan det anpassade sensorsystemet läsa av dem på upp till sex centimeters djup. [1]

Det ger en annan sorts information än elektromyografi, EMG, där elektroder registrerar muskelns elektriska aktivitet. Den aktiviteten måste sedan översättas till uppskattningar av rörelse för att styra en protes. Enligt MIT motsvarar den elektriska signalen inte alltid muskelns mekaniska tillstånd. Hudelektroder kan dessutom fånga upp aktivitet från andra muskler och påverkas av svett. Magnetmätningens tänkta fördel är alltså en mer direkt signal om själva rörelsen. [1]

Studien omfattar tre personer med underbensamputation och publiceras enligt MIT i tidskriften Nature Sensors. Deltagarna hade både magnetkulor och elektroder implanterade i musklerna. Därmed kunde forskarna jämföra magnetmätning med EMG från såväl implanterade elektroder som elektroder på huden. Under försöken bar deltagarna ingen protes. I stället utförde de bland annat uppgifter där muskelrörelser styrde en markör mot mål på en skärm. Enligt forskarna tyder jämförelsen på att magnetmätningen kan ge mer exakt och stabil styrning. [1]

Men att hålla markören stilla och att föra den till målet är olika förmågor. Forskargruppens förhandsmanuskript från november 2025, som inte var sakkunniggranskat, redovisade redan försök med människor. I den versionens markörtest, som omfattade två deltagare, gav magnetmätningen en stadigare markör och längre tid i målområdet. Implanterade elektroder gav däremot rakare förflyttningar till målet. De resultaten talar alltså inte för att magneter var bäst på varje mått. [5]

Vilka personer tekniken kan hjälpa är också en öppen fråga. Samtliga tre deltagare hade genomgått en särskild kirurgisk rekonstruktion, kallad AMI. Där kopplas muskler med motsatta funktioner ihop igen, så att de kan fortsätta samspela i den kvarvarande delen av benet. Det bidrar till återkoppling om rörelse och position. Försöket säger därför inte hur väl samma mätmetod fungerar hos personer med en vanlig underbensamputation utan denna rekonstruktion. [1]

MIT uppger att forskarna nu genomför en större studie där magnetmätning används för att utvärdera styrning av proteser. [1] För användaren är nästa avgörande fråga om den lovande signalen också ger bättre kontroll när en fysisk protes ska bära kroppen och fungera under gång.